Söndag morgon, okristerligt tidig uppstigning. Man skulle kunna tro att man är tillbaka till lumpen men så är det inte. Det här gången är det frivilligt. Det är dags att ta sig ut till vischan igen för lite innebandy lir. Resan ut till Suragadai tar ca 1,5h och på vägen passerar man världens två mest trafikerade stationer, Shinjuku och Ikebukuro. I den arla morgonstunde så känns de rätt öde och tågen fylls med ungdomar som är på väg hem efter en natts hårt festande, pensionärer som ska ut och vandra i berg, gymnasiekids på väg till söndagsskola samt, yes ni gissade rätt, er man i Tokyo på väg till de ädla innebandyspelen. Vilka som stod för motståndet denna gång har jag redan glömt precis som större delar av matchen. Pisk i vanlig ordning blev det iaf, 6-1 denna gång...
Första perioden var dock rätt jämn spelmässigt och undertecknad tillsammans med Tiki höll rent framför kassen. Tiki mer än jag kanske, han har en förmåga att förvandlas till Karelen framför kassen och brotta bort alla stackars japaner som försöker ta sig dit. Tre insläppta mål blev det i första perioden hur som helst varav två får ses som riktiga målvaktstavlor. I den andra perioden blev det ännu mer en match i min smak. Med andra ord; mer våld. Motståndarna gillade också tjuvknep och då var Tokyos svettigaste bankir inte sen att hänga på. Ett par sköna bentacklingar lyckades jag dela ut. Jag klarade mig dock från utvisning även denna gång men Tiki fick dock i vanlig ordning sätta sig på botbänken efter att ha knuffat en 35-kilos-japan i sargen.
Under den obligatoriska röpausen efter matchen, jag och Tiki är de enda icke-rökarna i laget så var det dock inte matchen som diskuterades. Det var Kitanis (Han ser för övrigt ut som Newman och är "merry") nyinköpta klubba för 20000 yen (1300 spänn!) som skulle analyseras med okulär. Det påminde om när ett av kidsen på Mårdstigen fått nåt nytt Lego, varje del skulle granskas i minsta detalj. Skillnaden är väl dock att grabbarna i laget är sisådär 20 år äldre än Mårdstigens finest var i dess prime. Man kan dock konstatera att det finns tre saker som gör män till pojkar, sport, bilar och brudar. Utan inbördes ordning dock.
Förresten bör alla blonda läsarinnor av denna blogg se upp, the Japanese are coming!
Visar inlägg med etikett innebandy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett innebandy. Visa alla inlägg
söndag, oktober 22, 2006
tisdag, oktober 17, 2006
Shooting back on track
Varför skriver jag om den japanska innebandyligan kan ni undra? Vem fan bryr sig egentligen? Tja, farsan bryr sig så det är bara att knåpa ihop ett referat.
Shooting Star hade innan helgens matcher ett antal raka förluster och stämningen i truppen var väl knappast den bästa. Det såg därför mörkt ut när Shooting kom till söndagens första match med bara en avbytare och den oprövade skojaren Okuda i mål. Okudas kvalitéer som stämningshöjare är oomtvistade men hans kvalitéer som keeper hade tidigare inte satts på prov. Första matchen lirades mot Choufu penguins som ställde upp med fullt manskap. Trots avsaknaden av flera nyckelspelare så lyckades Shooting göra 1-0 i första perioden. Undertecknad och Mr Tiki fick spela non-stop under matchen vilket var lite slitigt men eftersom vi har spelat tillsammans ganska länge nu (sen 2000 för att vara mer exakt) så funkade positionsspelet väl. Pingvinerna skapade inte mycket i den första perioden. I mitten av den andra så lyckades de dock göra ett slumpmål och kvittera till 1-1. Tröttheten började smyga på Shootingspelarna och en pingvin fick komma helt ensam med Okuda i mål som dock gjorde en sagolik räddning. På returen så sparkade dock en Shootinglirare in bollen i eget mål. Strax efter målet så kom Mr Tiki i löpduell med en pingvin. 85 pannor Tiki mot 40 kg pingvin kunde bara sluta på ett sätt och pingvinen gjorde tre Nelson och en saltomotal över sargen. Bara för Tiki att sätta sig där han hör hemma, på utvisningsbänken. Pingvinerna skapade ingenting trots det numerära överläget och resten av matchen bestod av konstant Shootingpress. Flera vassa lägen skapades och Shooting fick en straff med 25 sekunder kvar av matchen efter att en pingvin plockat ner bollen med handen. Efter lite diskussioner i laget beslutades det att Motoki jr skulle slå straffen. En mycket vek straff och 2-1 stod sig matchen ut.
I den andra matchen stod Blue Fulfill för motståndet och för att vara sjysta hade de också kommit till matchen med endast en avbytare. Det innebar ganska lågt tempo och jag och Mr Tiki hade en lugn resa på backen. De blåas (som spelade i grått) forwards var varken särskilt snabba eller starka så t.o.m. två schletna 27-åringar kunde lätt plocka bort dem. Tiki fick dessutom äran att göra Shootings 2-0 mål. Kul för Tiki då det var hans sista Shootingmatch innan han drar hem till Sverige. Undertecknad gjorde också en balja i andra perioden då ett skott letade sig in vid stolpen. Matchen slutade 5-0 och stämningen var på topp i Shootinglägret efter matchen vilket firades med lite spexande från Okuda-sans sida.
I måndags var det jobb och slit igen men dagen fick ett trevligt avbrott på lunchen då jag och ett par kollegor var och lyssnade på George Soros. Mannen som knäckte Bank of England och fick Bengt Dennis att höja räntan till 500%. En intressant snubbe faktiskt även om hans filosofiska tankar kunde ha lämnats därhän.
I övrigt kan man ju bara skratta åt hetsjakten som pågår mot de nya stadsråden. I alla fall det som sker mot finansminister Borg som anklagas för att ha betalat en barnvakt med svarta pengar. Hoppas Borg stannar kvar då vi äntligen har en finansminister med lite ekonomisk bakgrund. Det kan man ju inte säga om tomtarna Ringholm och Nuder.
Shooting Star hade innan helgens matcher ett antal raka förluster och stämningen i truppen var väl knappast den bästa. Det såg därför mörkt ut när Shooting kom till söndagens första match med bara en avbytare och den oprövade skojaren Okuda i mål. Okudas kvalitéer som stämningshöjare är oomtvistade men hans kvalitéer som keeper hade tidigare inte satts på prov. Första matchen lirades mot Choufu penguins som ställde upp med fullt manskap. Trots avsaknaden av flera nyckelspelare så lyckades Shooting göra 1-0 i första perioden. Undertecknad och Mr Tiki fick spela non-stop under matchen vilket var lite slitigt men eftersom vi har spelat tillsammans ganska länge nu (sen 2000 för att vara mer exakt) så funkade positionsspelet väl. Pingvinerna skapade inte mycket i den första perioden. I mitten av den andra så lyckades de dock göra ett slumpmål och kvittera till 1-1. Tröttheten började smyga på Shootingspelarna och en pingvin fick komma helt ensam med Okuda i mål som dock gjorde en sagolik räddning. På returen så sparkade dock en Shootinglirare in bollen i eget mål. Strax efter målet så kom Mr Tiki i löpduell med en pingvin. 85 pannor Tiki mot 40 kg pingvin kunde bara sluta på ett sätt och pingvinen gjorde tre Nelson och en saltomotal över sargen. Bara för Tiki att sätta sig där han hör hemma, på utvisningsbänken. Pingvinerna skapade ingenting trots det numerära överläget och resten av matchen bestod av konstant Shootingpress. Flera vassa lägen skapades och Shooting fick en straff med 25 sekunder kvar av matchen efter att en pingvin plockat ner bollen med handen. Efter lite diskussioner i laget beslutades det att Motoki jr skulle slå straffen. En mycket vek straff och 2-1 stod sig matchen ut.
I den andra matchen stod Blue Fulfill för motståndet och för att vara sjysta hade de också kommit till matchen med endast en avbytare. Det innebar ganska lågt tempo och jag och Mr Tiki hade en lugn resa på backen. De blåas (som spelade i grått) forwards var varken särskilt snabba eller starka så t.o.m. två schletna 27-åringar kunde lätt plocka bort dem. Tiki fick dessutom äran att göra Shootings 2-0 mål. Kul för Tiki då det var hans sista Shootingmatch innan han drar hem till Sverige. Undertecknad gjorde också en balja i andra perioden då ett skott letade sig in vid stolpen. Matchen slutade 5-0 och stämningen var på topp i Shootinglägret efter matchen vilket firades med lite spexande från Okuda-sans sida.
I måndags var det jobb och slit igen men dagen fick ett trevligt avbrott på lunchen då jag och ett par kollegor var och lyssnade på George Soros. Mannen som knäckte Bank of England och fick Bengt Dennis att höja räntan till 500%. En intressant snubbe faktiskt även om hans filosofiska tankar kunde ha lämnats därhän.
I övrigt kan man ju bara skratta åt hetsjakten som pågår mot de nya stadsråden. I alla fall det som sker mot finansminister Borg som anklagas för att ha betalat en barnvakt med svarta pengar. Hoppas Borg stannar kvar då vi äntligen har en finansminister med lite ekonomisk bakgrund. Det kan man ju inte säga om tomtarna Ringholm och Nuder.
tisdag, oktober 03, 2006
Storpisk och japansk arbetsmoral
I söndags var det dags för Shooting stars höstpermiär i den japanska innebandyligan. Universitetet Surugadai stod för motståndet på deras hemmaarena en bit ut på vad som på ren svenska kallas vischan. Den arla morgonstunden var knappast i Shooting spelarnas favör som gjorde sin sämsta insats sen Hjälmarn brann. 1-8 i baken och det var bara att gråta sig hela vägen in till Ikebukuro där det blev tröst-ramen (nudelsoppa) med Tiki och Björn. Det var Björns första kontakt med den japanska innebandyfamljen och han kan knappast ha blivit alltför imponerad även om motståndarna faktiskt var ganska hyfsade. Bortförklaringar saknas dock inte; ingen träning på grund av mycket jobb, ingen match på två månader, den tidiga timmen, för mycket Seinfeld-tittande kvällen innan, parkettgolv, inget lyssnande på 'Barrel of a gun' innan matchen, åldern börjar ta ut sin rätt...
I övrigt var nog dagens höjdpunkt när Tiki efter matchen motvilligt fick be om ursäkt för att han gett en motståndare en liten eftersläng med klubban. Jag som sett Mr Tiki slå till en kille i skallen med klubban (Med Edgar Rovers mot 'Tajta 89:or i string' HT2002) tyckte inte det hela var så farligt, japanerna var dock av en hel annan åsikt. Hade svårt att hålla mig för skratt när Tiki lovade att han ska gambarimasu, d.v.s kämpa för att inte begå samma hiskeliga brott igen. Kan tillägga att klubban träffade motståndarens vad och hade knappt styrfart. Japanerna har aldrig spelat innebandy i Hovsjöhallen i Södertälje, det står bortom allt tvivel...
Käkade middag med en kompis för ett tag sen som berättade att om man blev sjuk i Japan så kunde man ringa in och använda sina semesterdagar om man blev tvungen att stanna hemma. Semesterdagar! Eftersom japanska företag erbjuder ca tio semesterdagar per år så gäller det att undvika influensa som håller en däckad i en vecka. Hur som helst så kanske det ger lite perspektiv. Å andra sidan existerar inte karoshi, död på grund av överarbete, i samma utsträckning i Sverige...
I morse var tunnelbanan försenad på grund av ett mekaniskt fel. Massor av japaner som snällt stog och väntade samtidigt som stationspersonalen delade ut små lappar där det stod att tågen var försenade. Varför? Så att man kan ge en till chefen och förklara sin sena ankomst så klart. SL skulle nog gå i konkurs om de blev tvungna att trycka upp lappar varje gång tågen är försenade..
För att motverka det negativa sentimentet så bjuder jag på två bilder från kontoret. Vyn är svårslagen.
I övrigt var nog dagens höjdpunkt när Tiki efter matchen motvilligt fick be om ursäkt för att han gett en motståndare en liten eftersläng med klubban. Jag som sett Mr Tiki slå till en kille i skallen med klubban (Med Edgar Rovers mot 'Tajta 89:or i string' HT2002) tyckte inte det hela var så farligt, japanerna var dock av en hel annan åsikt. Hade svårt att hålla mig för skratt när Tiki lovade att han ska gambarimasu, d.v.s kämpa för att inte begå samma hiskeliga brott igen. Kan tillägga att klubban träffade motståndarens vad och hade knappt styrfart. Japanerna har aldrig spelat innebandy i Hovsjöhallen i Södertälje, det står bortom allt tvivel...
Käkade middag med en kompis för ett tag sen som berättade att om man blev sjuk i Japan så kunde man ringa in och använda sina semesterdagar om man blev tvungen att stanna hemma. Semesterdagar! Eftersom japanska företag erbjuder ca tio semesterdagar per år så gäller det att undvika influensa som håller en däckad i en vecka. Hur som helst så kanske det ger lite perspektiv. Å andra sidan existerar inte karoshi, död på grund av överarbete, i samma utsträckning i Sverige...
I morse var tunnelbanan försenad på grund av ett mekaniskt fel. Massor av japaner som snällt stog och väntade samtidigt som stationspersonalen delade ut små lappar där det stod att tågen var försenade. Varför? Så att man kan ge en till chefen och förklara sin sena ankomst så klart. SL skulle nog gå i konkurs om de blev tvungna att trycka upp lappar varje gång tågen är försenade..
För att motverka det negativa sentimentet så bjuder jag på två bilder från kontoret. Vyn är svårslagen.
måndag, augusti 14, 2006
tisdag, augusti 01, 2006
Mongo-Shibuya gor det igen och Hej Da Todai!
Det luktar sommar darute. Regnsasongen ar slut for denna gang och varmen har tagit Tokyo i ett jarngrepp. Jattebra tyckte jag for ett par dar sen men nu far jag angra mitt tidiga stallningstagande i fragan. I sondags var det namligen beachtur pa programmet tillsammans med Tiki, Aya och Aoi. Strandbestandet i Tokyotrakten ar sannerligen begransat sa vi begav oss till Kamakura som ligger cirkus en timme soder om centrala Tokyo. Eftersom det var langesen som jag senast var pa en strand vid Stilla Havet sa hade nan del av min lilla hjarna fortrangt att det dar med solkram ar bra nar man ligger och plaskar i havet. Ni kan ju sja;va misstanka hur det ser ut just nu, japp, min bringa skulle latt kunna anvandas som trafikljus i Shibuyakorsningen... Stranden da? Jag har sett battre men knappast samre strander i Stilla Havet. Hade det inte varit for alla japanskor som tagit sig ditt och forgyllde min dag sa hade stranden fatt dela plats med Djulo beach pa min lista...
For ovrigt sa ar det mindre an en vecka kvar nu till hemfard. Visserligen en kort tripp men det ska sannerligen frossas i kottbullar och potatis under tiden. En och annan grillad korv kanske man ocksa kan trycka i sig.
I ovrigt sa kanske jag ska sammanfatta aret pa Todai och Japan i allmanhet sahar.
Rapport från min soubetsukai (avskedsfest för de som inte är bevandrade i det japanska språket):
Vi
For ovrigt sa ar det mindre an en vecka kvar nu till hemfard. Visserligen en kort tripp men det ska sannerligen frossas i kottbullar och potatis under tiden. En och annan grillad korv kanske man ocksa kan trycka i sig.
I ovrigt sa kanske jag ska sammanfatta aret pa Todai och Japan i allmanhet sahar.
- Att varldens storsta (Eller nast storsta) stad kan ha varldens bast fungerande och rena tunnelbanenat fascinerar mig fortfarande. Att man vilken tid pa dygnet som helst var som helst kan traska hem utan att riskera bli ranad eller nedslagen ar ocksa ganska fascinerande.
- Att jag fortfarande inte riktigt fattar varfor folk aker till labbet och sover...
- Att den akademiska kvaliten pa kurserna vid Todai var ganska lag
- Att jag faktiskt kan konversera pa japanska
- Att jag trots det inte alls kan sa mycket japanska som jag hade hoppats pa
- Att jag skyller ovan namnda faktum pa att jag knappt hade japanska kompisar under det forsta halvaret
- Att innebandy ar forbannat kul i Japan ocksa
- Att sushi maste vara varldens godaste mat, ra fisk och lite ris, det kan val knappast bli enklare?
- Att det knappast finns ett mer hjalpsamt folk an japaner
- Att den japanska byrakratin kan vara en riktig killer
- Att japanska banker tar ut en avgift vid bankomatuttag. En del bankomater "stanger" dessutom pa kvallar och helger
- Att jag har slagit en homerun i baseball
- Att jag annu inte tittat pa sumo, daremot har jag sett kabuki, en japansk teaterform
- Att det basta trots allt ar att jag blir kvar har i minst ett halvar till!
Rapport från min soubetsukai (avskedsfest för de som inte är bevandrade i det japanska språket):
Vi
- Vek origami
- Drack öl
- Fick höra fyra stycken tacktal till den svenske utbytesstudentens ära, japp de verkar glada att bli av med mig
- Fick dessutom köra kvällens mest misslyckade skämt. Undertecknad hade bestämt sig för att skoja till det i sig avskedstal genom att ställa en retorisk fråga "Varför sover så många japanska studenter på sina föreläsningar?" (Japp, de sover inte bara på labbet, de sover på föreläsningarna också!). Det slutade med en 15-minutersutläggning om pedagogik av Prof. Kunishima. När de importerar så mycket annat, varför inte importera lite ironi snälla japaner och det här landet vore paradiset på jorden.
tisdag, juli 25, 2006
Mongo-shibuya ruins the day
I ett örike långt, långt borta finns en gåtfull stad som infödingarna kallar Toukyou. I denna stad finns ett tappert innebandylag vid namnet Shooting Star. Lagets coach är en viss Shibuya, av lagets svenska population kallad Mongo-Shibuya. Anledningen var att laget skulle spela match kl 12:30 i söndags. Trots den sena matchtimmen blev det ingen sovmorgon för lagets lirare, nej, Mongo-Shibuya hade beordrat oss att vara vid matchhallen kl 09:00. Själv var inte Mongo-Shibuya där utan hade plockat in den eminente Kitani som agerande coach. På grund av Mongo-Shibuyas påhitt så var den första kedjans backpar, Martinsson och Fushimi outvilade innan första matchen vilket ledde till ett 
ödestigert misstag vid en så kallad överlämning. Det slutade med att en fjuning motståndarlirare fick tag i bollen och kunde sätta in 2-0 till Suguradai Hopes.
I den andra perioden så kämpade sig Shooting upp till 2-2 efter två kassar av Petter men tappade igen till 3-2 innan vi kunde kvittera till 3-3 med knappt två minuter kvar av matchen. Med två (2) sekunder kvar så kastar dock vår stackars målis Kouji ut bollen till en motståndare som dunkar upp 4-3 i krysset, ridå!
Efter matchen gör Shooting det vi är bäst på, samlas och diskuteras vad som gjordes fel. Mongo-Shibuyas del i det hela kom dock aldrig upp.
I dagens andra match så krossades Surugadai Rookies med klockrena 8-0 men det var längesen det var så tråkigt att spela back. Särskilt när medspelarna tycker att man som back ska spela mer defensivt vid ställningen 5-0. Att Rookiesarna ställde en ensam kille vid vår målis som var tvungen att markeras gjorde ju inte tillställnigen roligare. Enda som kan sägas om den matchen var att Rookiesarna var riktigt usla, jag tror inte de hade ett enda skott på vårt mål under matchen. Försvaret var helt enkelt "Blodigt bra" som Aoi-chan uttryckte det.
Ett stort tack till vår fan-club på plats, Klang, Kuma, Toyomi och Aoi!
ödestigert misstag vid en så kallad överlämning. Det slutade med att en fjuning motståndarlirare fick tag i bollen och kunde sätta in 2-0 till Suguradai Hopes.I den andra perioden så kämpade sig Shooting upp till 2-2 efter två kassar av Petter men tappade igen till 3-2 innan vi kunde kvittera till 3-3 med knappt två minuter kvar av matchen. Med två (2) sekunder kvar så kastar dock vår stackars målis Kouji ut bollen till en motståndare som dunkar upp 4-3 i krysset, ridå!
Efter matchen gör Shooting det vi är bäst på, samlas och diskuteras vad som gjordes fel. Mongo-Shibuyas del i det hela kom dock aldrig upp.
I dagens andra match så krossades Surugadai Rookies med klockrena 8-0 men det var längesen det var så tråkigt att spela back. Särskilt när medspelarna tycker att man som back ska spela mer defensivt vid ställningen 5-0. Att Rookiesarna ställde en ensam kille vid vår målis som var tvungen att markeras gjorde ju inte tillställnigen roligare. Enda som kan sägas om den matchen var att Rookiesarna var riktigt usla, jag tror inte de hade ett enda skott på vårt mål under matchen. Försvaret var helt enkelt "Blodigt bra" som Aoi-chan uttryckte det.
Ett stort tack till vår fan-club på plats, Klang, Kuma, Toyomi och Aoi!
söndag, juli 16, 2006
Innebandypremiär och annat skoj
Idag var det äntligen dags för den efterlängtade innebandypremiären och 07:15 mötte jag upp Tiki på det som kallas världens mest trafikerade station, Shinjuku-eki (2 miljoner män
niskor passerar där varje dag). Nu var det dock lite lugnare eftersom det var söndagsmorgon och tågen bestod mest av stackars studenter som skulle på extraskola. Jajamen, för att klara de hiskeliga testerna för att komma in på ett fräckt universitet (läs Todai) så får de små liven plugga för jämnan. Om det ger resultat kan de lärde diskutera 
länge men ingen vågar gå ifrån mönstret då man faktiskt kan missa ett liv i gräddfilen. (Sen att Todai-studenter i allmänhet inte är så smarta som man kan förvänta sig är en annan sak. Ambitiösa? Ja, där tar de dock alla pris)
Nu var det inte de urtrista Todai-studenterna detta inlägg skulle handla om utan något mycket skojigare. Furoabooru på ren japanska, innebandy. Anledningen till den tidiga timmen i Shinjuku var att vi var tvungna att vara med på nån ceremoni innan första matchen. Så typiskt japanskt. 10:50 var det dock tekning i matchen mellan ROV och världens bästa innebandylag, Shootin
g Star. Eftersom ROV redan hade lirat tre matcher och vunnit alla så var vi naturligtvis lite spända på utgången men Shooting hade mönstrat en otroligt stark förstafemma, Tiki-Undertecknad på backen, Pettaa som center samt Motoki och, tja, inte den helt briljante Shibuya (japp, han heter faktiskt så). Efter lite klassiskt Shooting star-spel, alla vet kanske inte hur klassiskt SHooting star-spel ser ut men det är iaf jäkligt bra, ungefär som kombinationen LitHE Vilse på valium och Alla talar med klubbteknik, så stog det hur som helst 3-0 till det mäktiga Shooting.
I den andra perioden (matcherna i högsta japs-ligan liras 2*20 min) så fortsatte Shootings vackra lir, dock utan utdelning. Undertecknad hade dock ett till synes otagbart s
kott ute vid stolpen som ROV:s målis i ren Slobbo-klass gjorde en magnifik räddning på. Med sju minuter så reducerade ROV genom en kille som under matchen gillade att klämma lite här och var på både mig och Tiki. Dr Tomo hade dessförinnan förvandlats till den inte lika jovialiske Mr Tiki när hans kära klubba gick av. Mr Tiki svor och kastade den i golvet varpå han som straff av den allsmäktige kapten Shibuya fick be laget om ursäkt för sitt hetsiga beteende. Så typiskt japanskt! Nästan direkt efter 3-1 målet så gav undertecknad bort bollen bakom mål till en motståndare som enkelt kunde passa fram till en kompis som i sin tur lika enkelt kunde reducera till 2-3. Efter det målet så skärpte Shooting återigen till sig och matchen slutade 2-3.
Nästa match var inte lika rolig, pisk med 5-0 trots att jag och Dr Tomo (nu var han tillbaka i sitt normala, snälla(nåja) jag igen) spelade 0-0. Kedjerökarna i andrakedjan orkade inte riktigt hänga med i Sonics tempo...
Nästa vecka ska vi samlas kl 09:00 när vår första match spelas 12:30 med förevändningen att ALLA måste vara med och bygga sarg. Så typiskt japanskt! Jag tänker då sannerligen inte vara där och bygga sarg då... Jag kan dock ställa upp och döma för domarna höll "Student-SM i Falun 2000"-klass om nu nån av bloggläsarna var med där. Förresten, om nån undrar hur många japaner som krävs för att sätta ihop ett innebandymål så har ni svaret här bredvid.
I övrigt så har inte så mycket hänt sen senast. Jag har varit på ett stycke födelsedagsfest, shoppat järnet (bytte ut plånboken från '99 samt ryggsäcken från '96 då de båda började falla sönder.) med Tiki, blivit lite mindre dålig på japanska samt gjort min sista jobbdag innan ex-jobbet börjar i augusti. På onsdag kommer Mr Klang på besök så i två veckor ska vi dela på mina femton kvadrat, mysigt va? Jag förväntar mig en gourmetmiddag eller två som tack för min gigantiska gästfrihet. Förhoppningsvis så sitter jag på en större lya i höst då det ryktas om två besök under ex-jobbstiden... Ni är hjärtligt välkomna!
niskor passerar där varje dag). Nu var det dock lite lugnare eftersom det var söndagsmorgon och tågen bestod mest av stackars studenter som skulle på extraskola. Jajamen, för att klara de hiskeliga testerna för att komma in på ett fräckt universitet (läs Todai) så får de små liven plugga för jämnan. Om det ger resultat kan de lärde diskutera 
länge men ingen vågar gå ifrån mönstret då man faktiskt kan missa ett liv i gräddfilen. (Sen att Todai-studenter i allmänhet inte är så smarta som man kan förvänta sig är en annan sak. Ambitiösa? Ja, där tar de dock alla pris)
Nu var det inte de urtrista Todai-studenterna detta inlägg skulle handla om utan något mycket skojigare. Furoabooru på ren japanska, innebandy. Anledningen till den tidiga timmen i Shinjuku var att vi var tvungna att vara med på nån ceremoni innan första matchen. Så typiskt japanskt. 10:50 var det dock tekning i matchen mellan ROV och världens bästa innebandylag, Shootin
g Star. Eftersom ROV redan hade lirat tre matcher och vunnit alla så var vi naturligtvis lite spända på utgången men Shooting hade mönstrat en otroligt stark förstafemma, Tiki-Undertecknad på backen, Pettaa som center samt Motoki och, tja, inte den helt briljante Shibuya (japp, han heter faktiskt så). Efter lite klassiskt Shooting star-spel, alla vet kanske inte hur klassiskt SHooting star-spel ser ut men det är iaf jäkligt bra, ungefär som kombinationen LitHE Vilse på valium och Alla talar med klubbteknik, så stog det hur som helst 3-0 till det mäktiga Shooting.I den andra perioden (matcherna i högsta japs-ligan liras 2*20 min) så fortsatte Shootings vackra lir, dock utan utdelning. Undertecknad hade dock ett till synes otagbart s
kott ute vid stolpen som ROV:s målis i ren Slobbo-klass gjorde en magnifik räddning på. Med sju minuter så reducerade ROV genom en kille som under matchen gillade att klämma lite här och var på både mig och Tiki. Dr Tomo hade dessförinnan förvandlats till den inte lika jovialiske Mr Tiki när hans kära klubba gick av. Mr Tiki svor och kastade den i golvet varpå han som straff av den allsmäktige kapten Shibuya fick be laget om ursäkt för sitt hetsiga beteende. Så typiskt japanskt! Nästan direkt efter 3-1 målet så gav undertecknad bort bollen bakom mål till en motståndare som enkelt kunde passa fram till en kompis som i sin tur lika enkelt kunde reducera till 2-3. Efter det målet så skärpte Shooting återigen till sig och matchen slutade 2-3.Nästa match var inte lika rolig, pisk med 5-0 trots att jag och Dr Tomo (nu var han tillbaka i sitt normala, snälla(nåja) jag igen) spelade 0-0. Kedjerökarna i andrakedjan orkade inte riktigt hänga med i Sonics tempo...
Nästa vecka ska vi samlas kl 09:00 när vår första match spelas 12:30 med förevändningen att ALLA måste vara med och bygga sarg. Så typiskt japanskt! Jag tänker då sannerligen inte vara där och bygga sarg då... Jag kan dock ställa upp och döma för domarna höll "Student-SM i Falun 2000"-klass om nu nån av bloggläsarna var med där. Förresten, om nån undrar hur många japaner som krävs för att sätta ihop ett innebandymål så har ni svaret här bredvid.
I övrigt så har inte så mycket hänt sen senast. Jag har varit på ett stycke födelsedagsfest, shoppat järnet (bytte ut plånboken från '99 samt ryggsäcken från '96 då de båda började falla sönder.) med Tiki, blivit lite mindre dålig på japanska samt gjort min sista jobbdag innan ex-jobbet börjar i augusti. På onsdag kommer Mr Klang på besök så i två veckor ska vi dela på mina femton kvadrat, mysigt va? Jag förväntar mig en gourmetmiddag eller två som tack för min gigantiska gästfrihet. Förhoppningsvis så sitter jag på en större lya i höst då det ryktas om två besök under ex-jobbstiden... Ni är hjärtligt välkomna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)