lördag, november 26, 2005

Från Micke-kun till Martinsson-sama

Det japanska samhället är förunderligt ibland med sin hierarkiska struktur. Nu kan man tro att jag som fattig student och utlänning ska hamna längst ner på den japanska hierarkiskalan. Så är dock inte fallet vilket främst beror på tre orsaker.

  1. Jag är Todai-student. Todai är som jag tidigare skrivit Japans prestigeuniversitet nr 1. Överallt sitter reklam för kvällsskolor där de skriver att "Om du pluggar här kan du komma in på Todai!". Varje gång någon japan frågar vad jag pysslar med och jag svarar att jag är kenkyuusei (forskarstudent) på Todai får de något visst i blicken och man får ett par "Sugee!" (Häftigt) till svar.
  2. Jag bor i Shirokandeai. Shirokanedai är ett överklassområde som får Östermalm att framstå som Tensta. En etta går lös på 150000 Yen i måndaden (drygt 10000 SEK) och här är det bara créme de la créme i det japanska samhället som bor. (Enligt ett par tjejer jag snackade med bor det massor av kändisar här, vet dock inte hur en japansk kändis ser ut.) Reaktionen när jag berättar om min boendeort påminner i mångt och mycket den som man får när man berättar att man är Todaisei. Kan dock tillägga att min hyra ligger på 7900 Yen i månaden...
  3. Jag rockar på engelska. Är det nåt som inger respekt (iaf på skolan) så är det om man kan snacka flytande engelska. Utan att verka skrytfärdig så kan jag lätt påstå att jag är bäst på engelska på labbet och fick höromveckan hjälpa professorn att stava ett ord. Snubbarna på labbet var ordentligt imponerade!
Känns lite lustigt att ha glidit upp i den japanska hierarkin på en räkmacka. Kommer att bli lustigt att komma hem som LiTH-nörd med lya i Ryd.

Jaja, nu är inte allt frid och fröjd. Ibland känner man sig dock som ett uppställningsobjekt på zoo. Särskilt japanska gymnasietjejer med fula uniformer brukar gilla att fnittra och kommentera utseendet på den gaijin som sitter på tunnelbanan och läser finanslitteratur. Ibland har man lust att gå fram och säga "Hey, jag är Todaisei!". Har dock inte haft modet än...

Hälsningar från ett höstmilt Tokyo!

2 kommentarer:

Peter sa...

Ja, om du nu har hög status sà vore det ju synd att inte utnyttja det fÖr att fà tjejer!

Martinsson sa...

Äsch, om jag nog skulle vilja ha det så behövs ingen status. Räcker med min charm och blåa ögon.