Hiroshima

Japan-trippen avslutades i Hiroshima och det är väl en av få japanska städer som knappast behöver nån närmare introduktion. Ett besök vid genbakudomu (Atombomdsdomen) var ett givet mål på listan. Domen står kvar precis som den gjorde efter att amerikanarna släppt atombomben där (förutom att de snickrar lite på den då och då för att den ska se ut som den gjorde i augusti 1945). Det var svårt att lämna domen och det tillhörande fredsmuséet oberörd och det är lätt att förstå varför alla japanska skolbarn någon gång under sin skolgång åker dit på studiebesök.

Besökte även en ö utanför Hiroshima, Miyajima där det finns en hel del tempel att kika på. Där finns också den berömda toriin som står ute i vattnet. Vackert var det men tyvärr var inte vädrets makter på sitt bästa humör när jag var där. Jag var vid det laget också ganska less på att strosa runt och titta på tempel på egen hand.

I övrigt så var inte Hiroshima överdrivet exalterande. Fick dock erfara att det där med att stanna vid övergångsställen inte ligger i det japanska kynnet (I Tokyo har 99,99% av alla övergångsställen rödljus, vilket snarare leder till att man blir utskälld av poliskonstaplar snarare än överkörd om man korsar vid fel tillfälle).

Trippen hem var en fyra timmars kanonkula genom det japanska landskapet. Vid snackar naturligtvis om shinkansen igen. 3 sekunder efter utsatt tid så stannade mitt tåg på Shinagawastationen, det ni SJ. Jag föreslår att SJ skickar en konvoj till Japan för att lära sig ett och annat om tågtrafik.

För övrigt så var inte resan alltför behaglig på grund av två orsaker.
1.) Jag hade hoppats att hamna bredvid en söt japanska i sina bästa år. Så var dock inte fallet. Nej, nu blev det Tanaka-san (Jag vet naturligtvis inte om han hette Tanaka men det är japanernas version av "Svensson"), runt 50 bast och salaryman. Det var dock inte problemet. Problemet var att när han klämde i sig sina risbollar smackade med munnen såpass rejält att min kära syster antagligen hade övervägt att skicka kryssningsmissiler mot sin granne.
2.) Vid utgång på Shinagawa tappade fru Tanaka (Förmodligen inte släkt med tidigare nämnd Tanaka) sin bok på min fot. Efter ett antal gomen nasai kunde jag lättad konstatera att det var en japansk pocket det var frågan om vilket betyder en tredjedel så mycket pappersvolym som motsvarande västerländska dito. Kan vara glad att det inte var den walesiska versionen av Brott&Straff, då hade min innebandykarriär sannolikt varit i fara...

Ad-hoc kommentarer:
* Ju längre ifrån Tokyo man kommer, desto mer högljudda och långdragna blir det "Eeeeh!!" man får till svar om någon Tanaka får reda på att man är Todaisei. Dubbelt så många "Atama ga ii" också. Undrar om de japanska Todai-studenterna gillar det eller om de har samma aversion mot fenomenet som jag?
* Hiroshima-dialekt är ett riktigt härke att förstå
* Sakura (körsbärsblomningen) har anlänt efter en lång tids haussning från mina japanska vänner. Känns ungefär som England innan VM där det engelska folket (läs pressen) tror att de ska vinna guld men det allt som oftast slutar i kvartsfinal eller liknande. Samma med sakura, den räcker inte riktigt ända fram.
* Ramen (se bilden) smakar lika gott överallt i Japan