Korparna attackerar

Er man i Tokyo har blivit usatt för en fasansfull attack. Runt 7:30-tiden i fredags morse var jag glad ihågen (nåväl, EMiT är sällan särskilt glad i hågen vid den tidpunkten men relativt sett så var jag ändå hyfsat uppåt.) på väg till mitt extraknäck på banken. Efter att ha passerat ett stort träd vid lodgen så smäller det till i bakhuvet. När jag vänder mig bakåt ser jag en stor korp. Korpen var väl förvillad av mitt utlänningshår som måste likna nånting ätbart. Mitt förslag till korpen är att den omedelbums bör uppsöka närmsta optiker. Mina jobbarkompisars förslag var att jag borde börja använda schampoo.

Helgen har dels spenderats att försöka göra den läxa i microekonomi som jag och Ekman varje vecka får slita med. Eftersom jag jobbar på torsdag och fredag så är det lördagens och söndagens dyrbara timmar så får avvaras för det. Jag ska dock inte klaga, efter att ha varit totalt understimulerad i ett halvår så känns det rätt skoj att göra nåt vettigt (jag syftar då på bankjobbandet, inte microekonomin). Därför kan det vara värt att spendera ett par timmar varje helg och derivera nyttofunktioner.

I fredags så var jag, Tomo, Tokyos mest skånska japan och numera Tetra-Pak Japans största tillgång, Haruka (som har pluggat i Linköping), Keiko (vars pojkvän Arata har pluggat i Linkan, Arata var dock ute på vischan nånstans) samt Harukas jobbarkompis Ayako på Izakaya och käkade i oss japansk mat. Izakaya är för den oinsatte, en typisk japansk restaurang där man beställer in en massa smårätter som alla sedan delar på samtidigt som man dricker öl (eller alternativt vad som i Sverige kallas saké). Det brukar vara trevligt, och så även denna gång även om en kväll med enbart det japanska språket gör att min hjärna känns som en övermogen mango.

Lördagskvällen spenderas även den på Izakaya. Min fixade-in-mig-i-mitt-första-innebandylag-i-Japan-kompis Aoi fyllde år och då skulle det naturligtvis ställas till kalas. Även denna tillställning var mycket trevlig och eftersom fyra av japanskorna som var med på stället hade pluggat i Sverige så var det de som fick stå för de övermogna mangona, med andra ord talades en hel del svenska.

I övrigt så ska jag besöka Tokyo Dome för första gången på tisdag. Tokyo Giants möter Softbank i något som förhoppningsvis blir en spännande match. Akikos pappa har säsongsbiljetter men eftersom det spelas en sjuhelsikes massa matcher (146 enligt orakel-Tomo) på en säsong så erbjöd han sig vänligheten att låna ut sina plåtar till oss. Tack för det Mr Sasaki! Min tidigare baseballerfarenhet i Japan består ju endast av att spela en match för att försvara labbets stolta färger. TetraPak-Tomo har visat sig vara en vilsen själ som håller på Hanshin Tigers (kommer från Osaka/Kobe) och det verkar inte vara nåt vidare gäng. För egen del känns det dock som om mitt baseballhjärta bankar för huvudstadens stolthet, Giants.