Skåne erövrar Tokyo

Det har varit en hektisk tid i den japanska huvudstaden. Nej, det är inte jordbävningar liknande den i Stockholm som gör tiden knapp även om det var smått komiskt att läsa om folk som sprang ut på gatorna med skräck i ögonen för en Richter-tvåa. Jaja, att bo i ett av världens seismologiskt mest aktiva områden ska väl knappast ses som en merit. Veckan har kombinerats med jobb på banken och plugg i microekonomi. Dessutom har en presentation i trans-nationellt beslutsfarande stått på programmet. På fredagen stog därför ett konpa på programmet. Ett konpa för den oinsatte är en fest där studenter och professorer tillsammans äter och dricker. Mariko på labbet ska åka till moppe-mustaschernas förlovade land och förkovra sig i germansk lag, vi snackar naturligtvis om Tyskland så the finest of Todai ville naturligtvis önska henne den bästa av lycka med sauerkraut och andra kulinariska delikatesser. Till råga på allt så har hon fixat biljetter till finalen! Jag har inte varit så avundsjuk sen Sjöholms skolans Klass 2B:s julklappsutdelning 1987 då jag blev sittandes med en lila My little pony och min klasskompis Tina fick ett munspel av plast. Min förhandlingsvana verkar dock ha försämrats med åren då jag vid det tillfället lyckades komma hem med ovan nämnt munspel, nån biljett till den stora matchen hade jag dock inte med mig hem denna gång utan det verkar inte bättre än att den får beskådas på nån sportbar. Hur som helst så bjöds det på yaniniku på "konpat" och bilden bredvid visar hur grabbarna på labbet är i full färd med att tillaga delikatesserna. Men visst är det nånting som inte stämmer med bilden. En flaska av okänt snitt. Jodå, flaskan innehåller den svenska nationaldrycken akvavit, närmare bestämt av märket Skåne. Skåne har börjat erövringen av Tokyo, inte bokstavligt talat som tur är. Huga vad illa det hade kunnat gå... Er man i Tokyo hade vid en tripp hem till moderlandet införskaffat en flaska av denna gudadryck vilken faktiskt gick väl hem bland de japanska värdarna vilket Matsuda-san glatt visar upp här bredvid. "Det var ju gott... men oooh, starkt!!" var den stående kommentaren bland japanerna. Flaskan lyckades dock tömmas vilket Ryoko och Mariko glatt visar upp, jajamensan, de hjälte minsann också till med drickandet. Bilden bredvid visar att stämningen var god på tillställningen och att, tja, er man i Tokyo trots sina ynka 176 cm är Big in Japan! Vid hemfärd var det ett antal japaner som beordrade mig att vid fler tillfällen plocka med den ädla drycken. Som tur är så säger ryktet att den finns att införskaffa på ett välkänt svenskt möbelvaruhus. Kvällen avslutades på nattklubb i Roppongi för att fira att min vistelse i Tokyo ser ut att bli förlängd med ett halvår då ett ex-jobb ser ut att vara mycket nära. Jag kan knappast påstå att jag gråter över att få stanna här lite längre, jordbävningar, VM-matcher mitt i natten och överfulla tunnelbanetåg till trots. Två månader kvar på Todai, och ett av de roligaste åren i mitt liv kommer att nå sitt slut. Det börjar bli dags att slänga sig ut i den bistra verkligheten och lämna det bekymmersfria(?) studentlivet bakom sig.

Ad-hoc kommentarer:
På vägen hem från jobbet idag så var det två damer som talade med grov skånsk brytning. de diskuterade ivrigt hur man bäst tar sig till NHK (det statliga japanska TV-bolaget). Är inte massmedia det första man vill ta kontroll över vid en eventuell invasion?