Innebandypremiär och annat skoj

Idag var det äntligen dags för den efterlängtade innebandypremiären och 07:15 mötte jag upp Tiki på det som kallas världens mest trafikerade station, Shinjuku-eki (2 miljoner människor passerar där varje dag). Nu var det dock lite lugnare eftersom det var söndagsmorgon och tågen bestod mest av stackars studenter som skulle på extraskola. Jajamen, för att klara de hiskeliga testerna för att komma in på ett fräckt universitet (läs Todai) så får de små liven plugga för jämnan. Om det ger resultat kan de lärde diskutera länge men ingen vågar gå ifrån mönstret då man faktiskt kan missa ett liv i gräddfilen. (Sen att Todai-studenter i allmänhet inte är så smarta som man kan förvänta sig är en annan sak. Ambitiösa? Ja, där tar de dock alla pris)

Nu var det inte de urtrista Todai-studenterna detta inlägg skulle handla om utan något mycket skojigare. Furoabooru på ren japanska, innebandy. Anledningen till den tidiga timmen i Shinjuku var att vi var tvungna att vara med på nån ceremoni innan första matchen. Så typiskt japanskt. 10:50 var det dock tekning i matchen mellan ROV och världens bästa innebandylag, Shooting Star. Eftersom ROV redan hade lirat tre matcher och vunnit alla så var vi naturligtvis lite spända på utgången men Shooting hade mönstrat en otroligt stark förstafemma, Tiki-Undertecknad på backen, Pettaa som center samt Motoki och, tja, inte den helt briljante Shibuya (japp, han heter faktiskt så). Efter lite klassiskt Shooting star-spel, alla vet kanske inte hur klassiskt SHooting star-spel ser ut men det är iaf jäkligt bra, ungefär som kombinationen LitHE Vilse på valium och Alla talar med klubbteknik, så stog det hur som helst 3-0 till det mäktiga Shooting.

I den andra perioden (matcherna i högsta japs-ligan liras 2*20 min) så fortsatte Shootings vackra lir, dock utan utdelning. Undertecknad hade dock ett till synes otagbart skott ute vid stolpen som ROV:s målis i ren Slobbo-klass gjorde en magnifik räddning på. Med sju minuter så reducerade ROV genom en kille som under matchen gillade att klämma lite här och var på både mig och Tiki. Dr Tomo hade dessförinnan förvandlats till den inte lika jovialiske Mr Tiki när hans kära klubba gick av. Mr Tiki svor och kastade den i golvet varpå han som straff av den allsmäktige kapten Shibuya fick be laget om ursäkt för sitt hetsiga beteende. Så typiskt japanskt! Nästan direkt efter 3-1 målet så gav undertecknad bort bollen bakom mål till en motståndare som enkelt kunde passa fram till en kompis som i sin tur lika enkelt kunde reducera till 2-3. Efter det målet så skärpte Shooting återigen till sig och matchen slutade 2-3.

Nästa match var inte lika rolig, pisk med 5-0 trots att jag och Dr Tomo (nu var han tillbaka i sitt normala, snälla(nåja) jag igen) spelade 0-0. Kedjerökarna i andrakedjan orkade inte riktigt hänga med i Sonics tempo...

Nästa vecka ska vi samlas kl 09:00 när vår första match spelas 12:30 med förevändningen att ALLA måste vara med och bygga sarg. Så typiskt japanskt! Jag tänker då sannerligen inte vara där och bygga sarg då... Jag kan dock ställa upp och döma för domarna höll "Student-SM i Falun 2000"-klass om nu nån av bloggläsarna var med där. Förresten, om nån undrar hur många japaner som krävs för att sätta ihop ett innebandymål så har ni svaret här bredvid.

I övrigt så har inte så mycket hänt sen senast. Jag har varit på ett stycke födelsedagsfest, shoppat järnet (bytte ut plånboken från '99 samt ryggsäcken från '96 då de båda började falla sönder.) med Tiki, blivit lite mindre dålig på japanska samt gjort min sista jobbdag innan ex-jobbet börjar i augusti. På onsdag kommer Mr Klang på besök så i två veckor ska vi dela på mina femton kvadrat, mysigt va? Jag förväntar mig en gourmetmiddag eller två som tack för min gigantiska gästfrihet. Förhoppningsvis så sitter jag på en större lya i höst då det ryktas om två besök under ex-jobbstiden... Ni är hjärtligt välkomna!