For ovrigt sa ar det mindre an en vecka kvar nu till hemfard. Visserligen en kort tripp men det ska sannerligen frossas i kottbullar och potatis under tiden. En och annan grillad korv kanske man ocksa kan trycka i sig.
I ovrigt sa kanske jag ska sammanfatta aret pa Todai och Japan i allmanhet sahar.
- Att varldens storsta (Eller nast storsta) stad kan ha varldens bast fungerande och rena tunnelbanenat fascinerar mig fortfarande. Att man vilken tid pa dygnet som helst var som helst kan traska hem utan att riskera bli ranad eller nedslagen ar ocksa ganska fascinerande.
- Att jag fortfarande inte riktigt fattar varfor folk aker till labbet och sover...
- Att den akademiska kvaliten pa kurserna vid Todai var ganska lag
- Att jag faktiskt kan konversera pa japanska
- Att jag trots det inte alls kan sa mycket japanska som jag hade hoppats pa
- Att jag skyller ovan namnda faktum pa att jag knappt hade japanska kompisar under det forsta halvaret
- Att innebandy ar forbannat kul i Japan ocksa
- Att sushi maste vara varldens godaste mat, ra fisk och lite ris, det kan val knappast bli enklare?
- Att det knappast finns ett mer hjalpsamt folk an japaner
- Att den japanska byrakratin kan vara en riktig killer
- Att japanska banker tar ut en avgift vid bankomatuttag. En del bankomater "stanger" dessutom pa kvallar och helger
- Att jag har slagit en homerun i baseball
- Att jag annu inte tittat pa sumo, daremot har jag sett kabuki, en japansk teaterform
- Att det basta trots allt ar att jag blir kvar har i minst ett halvar till!
Rapport från min soubetsukai (avskedsfest för de som inte är bevandrade i det japanska språket):
Vi
- Vek origami
- Drack öl
- Fick höra fyra stycken tacktal till den svenske utbytesstudentens ära, japp de verkar glada att bli av med mig
- Fick dessutom köra kvällens mest misslyckade skämt. Undertecknad hade bestämt sig för att skoja till det i sig avskedstal genom att ställa en retorisk fråga "Varför sover så många japanska studenter på sina föreläsningar?" (Japp, de sover inte bara på labbet, de sover på föreläsningarna också!). Det slutade med en 15-minutersutläggning om pedagogik av Prof. Kunishima. När de importerar så mycket annat, varför inte importera lite ironi snälla japaner och det här landet vore paradiset på jorden.
4 kommentarer:
Nog för att man kan göra ett misstag ibland, det gör alla då och då, Mongo-Shibuya lite oftare. Att han skickar ett mail där han förklarar att han gjort fel och ber om ursäkt är givetvis godtagbart, fram tills man kommer till slutet av mailet där han skriver: "Nu måste vi alla kämpa tillsammans så att vi inte gör fler sådana misstag."
???
Jag kan inte påstå att jag känner mig så delaktig i hans borttrollande av träningstider. Hade jag ens vetat om att han var tvungen att gå på det där mötet så hade jag kämpat och jagat honom hela vägen dit (det hade väl antagligen blivit till samlingen de med största sannolikhet hade 8 timmar innan mötet) med min avbrutna innebandyklubba! Stolle...
Mike, Mike, Mike... Du är i Japan i tio månader, och mislyckas med att förstå att ironi och sarkasm är fullständigt omöjligt att använda här... Tur att du får kvarsittning.
Kanske har varit för mycket i "bubblan". Jo, jag har allt lärt mig att de inte fattar ironi men jag tyckte att denna skulle vara så övertydlig att till och med de skulle fatta....
Var och kikade utanför min nya lya idag, såg rikigt nice ut. Gäller att landa jobbet på Morgan Stanley så man har tre minuters gångväg... Tyvärr så tar de inte in folk förrän 2008. Varför ska japsarna vara så ute i god tid?
Hehe, the old irony gambit, eh? Den har man ju försökt både en och två och tre gånger med resultat som borde förhindrat försök nummer två och tre, kanske nummer ett också, för den delen. Men om tillräckligt många försöker så måste det ju gå till slut. People power, eller nåt.
Skicka en kommentar