Svensk sommar

Hemma i moderslandet för semester. Visst känns det lite märkligt att åka på semester till landet där man är född och uppväxt men samtidigt så kan man lätt konstatera att det finns inget land som är bättre så här års, visserligen har jag inte besökt alla länder så det är inte på något sätt ett vetenskapligt konstaterande. Dofterna av nyklippt gräs, det speciella morgonljuset och smaken av nykokt färskpotatis slår som en nostalgihammare rakt in i tinningen. Nere på stan gör de svenska tjejerna ingen besviken genom att leva upp till sitt rykte som världens vackraste, en bild som visserligen kan vara lite skev efter ett par månader på Irland.

Annars lär hemmavistelsen bli en orgie i att packa Postens blåa kartonger (det är nämligen billigare att skicka en massa av dem än att bunta ihop motsvarande volym och vikt i ett egenhändigt ihopsnickrat paket, standardisering och sånt gissar jag på...). Det blir en del kartonger trots att jag tycker att jag har skalat ner på flyttlasset ganska rejält. CD-skivorna får stanna hemma hos far och Sunes lilla röda förvandlades snabbt till återvinningsmaterial. Den stora frågan nu är ju Kosta Boda-glasen, en Richterfemma och de kan vara puts väck men det är kanske en risk man får ta.

Någon löpning har det tyvärr inte blivit, knät är visserligen på bättringsvägen men fortfarande ömt när jag springer. Lite trist eftersom det är det är det här man längtar efter när man pinar sig genom slasken i februari. Eftersom jag tycker att gymma är förbannat trist i vanliga fall så har jag inga planer på att sabba min semester genom att rycka järnpinnar upp och ner... det enda som återstår är nog att hitta en sjö att simma i...