Back again

Det var ett tag sen jag skrev här men det beror inte på ren lathet kära läsare...

Jag ha, hör och häpna, inte haft nåt internet hemma under ett par veckor. Idag kom det dock ett paket på posten. Det tog dock 45 minuter att leta reda på koden till min postbox (där jag bor finns en elektroniskt styrd postbox där brevbäraren kan lämna paket om man inte är hemma, om det är nån som undrar så fick jag aldrig chansen att lämna paket i en sådan under min tid som brevbärare i Björkvik...), 2h att fatta att bara jacket i vardagsrummet funkade för internet, 22 sekunder för att sen få det att rulla.

Så, vad har hänt sen senast? Jag har flyttat till min nya lya (rimmar rätt bra om jag får säga det själv), jobbat (nästan) japanska timmar samt varit på japansk läkarkontroll (samt icke att förglömma, käkat himmelskt god sushi).

För att börja med flytten så gick den ganska smidigt eftersom jag hade en resväska, en sportbag och en tandborste att flytta från företagslägenheten jag bodde innan till min nuvaranda boning. Sedan var det bara att spela "Sätt sprätt på en miljon" eller vad nu spelet hette som jag spelade som liten. Som tur var så var det inte kronor utan yen som skulle spenderas... IKEA, Bic Camera och sen var det (nästan) klart...

Höjdpunkten, eller hur man nu ska se det, var när en japansk kompis skulle köra bilen med flyttlasset. Kamiyacho till Shirokane kan tyckas enkelt men jag har inte varit så skraj sen jag åkte Tuk-Tuk i Bangkok.

Läkarundersökningar i Japan är intressanta... jag var enda utlänning när jag gjorde min och jäklar vilket hallaballooo det var. Eftersom formuläret var på japanska så fick jag läkare Tanakan att översätta frågorna, det visade sig att Tanaka var lika vass på engelska som jag på japanska, d.v.s. inte alls.... Alla sjuksystrar som skulle kolla vikt, syn, hörsel etc utbrast dock "Sugeeee!" när jag kunde säga nåt på japanska.... "Haj" verkade räcka långt...

Sen kan man undra om vissa saker i det här samhället... I bland ringer det japanska kvinnor till jobbet (i affärer så klart) och i 97% av fallen så pratar de så tyst att de inte hör vad de säger.

Premiärminister Abe sa upp sig. Ganska väntat men man undrar hur de tänker om de ska plocka in en 71-åring istället. Koizumi, kom tillbaka!

Tipset för den framtida Tokyobesökaren är Gonpatchi i Ginza. Visserligen lär restaurangen i Nishi-Azabu vara förlagan för restaurangen i slutscenen i Kill Bill vol 1 vilket iofs gör den värt ett besök men sushin i Ginza är trots allt snäppet bättre. Vill man äta fisk som kommer att "blow your mind" så är det Ginza man ska till. Annat än de panerade torskfiléerna i skollunchen, tro mig. (Oh yes Daddy, jag har redan reserverat)

Detta blogginlägg har skrivits under vissa influenser av irländsk whiskey, därför tas inget ansvar för dess innehåll. Den som följer inlägets rekommendationer får helt enkelt skylla sig själv.