En helt ny karriär...

Så var det äntligen dags. Efter att ha vaknat kl 06:30, intagit en stadig frukost (En banan och en yoghurt) var det dags att ta tunnelbanan till Todaimae för morgonens samling. På labbet visade det sig dock att jag var först att anlända, det där med att passa tider och 08:00 prick verkade inte alls gälla när det vankades match. Jaja, tänkte jag och började att ladda med Japan Times och Depeche Mode i en hörna. En efter en började dock mina sömndrucka lagkamrater att droppa in på labbet. Kl 8:25 var det dock kris i lägret. Bara åtta tappra spelare hade infunnit sig inför den tuffa matchen, ett par mobilsamtal senare och Ryoko, en tjej på 1,50 och antagligen runt 30 kg , kunde ansluta till truppen.

I knallgul Zlatan-tröja utmärkte jag mig onekligen i gruppen och stämningen blev inte mindre oroad när jag berättade att jag aldrig lirat baseball innan (Min karriär som brännbollsstjärna nämnde jag inte, orkade inte förklara vad brännboll var för något denna arla morgontimme. Har redan spenderat timmar på att förklara innebandy!). Först en tjej i laget och sen en gaijin som inte ens har sett baseball på TV, hur ska detta gå var kommentarerna i lägret.

Väl framme vid planen så såg jag att motståndarna redan var där. Iförda Todai-tröjor stog ett gäng snubbar och kastade boll på ett sjukt proffsigt sätt. Det här kan bara betyda en sak tänkte jag, vi kommer att bli kanonmat. Det visade sig dock bara vare Todais baseballag som hade morgonträning, utan cheerleaders denna gång dock.

Transportation management (Våra motståndare) visade sig dock bestå av ett gäng finniga undergrads. När matchen väl satte igång var det dock ingen tvekan om vilka som var bäst, och det var inte Kenmane (Construction management)... Efter 4 innings var ställningen 6-0 till Transportsnubbarna... Trots ett par sjysta bollträffar hade jag ännu inte lyckats ta mig längre än till första basen. I sista inningen, och ställningen 12-3 (eller nåt) till Transportkillarna så slängde de in en grym kille som pitcher (Kastade dubbelt så hårt som de innan). Det var därför som jag med spänning steg fram mot slagplattan, en stenhård baseboll på kronjuvelerna är inte direkt vad man önskar en onsdagsmorgon (eller någon morgon överhuvudtaget). Efter två strikes så tänkte jag att nu jävlar, jag skämmer ju ut Sverige när jag står här som en fån och slår luftpastejer. På det sista försöket får jag på något outgrundligt sätt en kanonträff och bollen flyger långt av bara h*****e, home-run helt enkelt och där står 18 japaner med haken nere i knävecken och en gaijin som börjar springa av bara helvete. Insåg dock rätt snart att jag kunde kört rullator in i mål och ändå hunnit. Succén fullbordad! Vilken debut, dags att lägga ner finansmatteköret och satsa på baseball istället. Extrapolera denna karriärutveckling och jag är snart stjärna hos the Yankees! Dock kändes det tungt att få pisk av ett gäng logistikfjantar...