Lov

Så var det äntligen dags för det efterlängtade lovet. Hur nu ett lov kan vara efterlängtat när man inte gjort nånting för att förtjäna det. Hur som helst så förväntas jag inte befinna mig på labbet nu utan kan helt utan dåligt samvete sitta och pimpla Guiness i Roppongi och begrunda repriser av Champions league matcher. Hur spenderas då ett lov i Japan på bästa sätt?

Tja, det började med att mina arbetskollegor på banken där jag praktiserat i två veckor bjöd ut mig på middag. Tysk restaurang stog på menyn, inte för att tysk mat är så exceptionell utan för att banken råkar vara tysk. Körde på klassikern Wienerschnitzel som gav sköna flash-backs till barndomen då jag överlevde bilturerna på autobahn tack vare just wienerschnitzeln. Tysk sprit bjöds det också på. Lördagen blev ett riktigt anti-klimax. Hade i vanlig lördags-ordning tagit mig till min favoritsportbar för Chelsea-Tottenham. Med drömmar om Champions league-plats och sköna poäng mot Romans grabbar så kunde både jag och ägaren (som ogillar Chelsea) konstatera att en pinne får man vara nöjd med... Men så, i den 92:a, William Gallas 2-1. Ridå... Har dock aldrig sett Psycho Maurinho så glad över ett mål, men det är klart, att spöa Tottenham är stort. När jag kom hem så läste jag att Tottenham vill köpa Ruud... Det är sannerligen mer än vad ett fragil pojkes hjärta kan klara på en dag.

Nästa vecka planeras en tripp utanför Tokyo. Har inte lämnat Tokyo-län mer än då jag åkt på innebandyträningarna så det var sannerligen dags. Kyoto, Osaka, Nara och eventuellt Hiroshima står på programmet. Eftersom jag dessutom fick lön i fredags så ska det bli en ståndsmässig resa med hotell istället för vandrarhem samt shinkansen istället för buss. 1400 spänn, enkel resa ner till Hiroshima, jo man tackar...

Och ja, jag är kär! Min gamla mp3-spelare tackade för sig i veckan (köp aldrig en m:robe kära bloggläsare, har aldrig nånsin haft så stora problem med en produkt.) och abstinensen blev genast överväldigande. Inhandlade en iPod Nano i helgen och det var sannerligen kärlek vid första ögonkastet. Det var klassisk Martinsson-shopping enligt mottot "Bra shopping tar aldrig mer än fem minuter." Nu är det dags att återigen traska iväg till Roppongi för lite fotboll, och eventuellt en och annan öl, det är ju trots allt både vår och lov i Tokyo.