Bara sport, mera sport

Denna vecka har gått i sportens tecken. Efter att ha lyckats undvika den japanska favoritsporten, baseball, i nära åtta månader så var det sannerligen dags att en tur till Tokyo Dome där de gigantiska jättarna i Tokyo Giants håller hus, eller Kyojin som de kallas på japanska. Det var en bekant till Akikos pappa som hade säsongsbiljetter vilka ha inte tänkt använda. Vad passade då bättre än att ge dem till oss så att jag kunde uppleva en baseball match på rikigt? Tja, att sälja dem på svarta-börsen hade antagligen varit mer lönsamt men nu var det dock så att jag stog utanför Tokyo Dome men en attraktiv baseballbiljett i handen. Faktum var att jag har sett en baseballmatch i Australien innan men det är lite som att jämföra Elitserien och den japanska ligan i ishockey.

Matchen då? Jodå, det var faktiskt skojigare än förväntat. Hela tre home-runs fick vi se, dock ingen i klass med den jag gjorde på Todais baseballplan. Det roligaste med hela spektaklet var dock när man skulle lämna arenan. För att hålla upp det äggformade taket har man nämligen övertryck inne i arenan vilken betyder att man bokstavligt talat skjuts ut när man lämnar den. Kvinnor och barn flög (inte bokstavligt talat) som vantar i en höststorm vid utgångarna.

Inte nog med sport där inte. På onsdagen så insåg jag och Mr Tikitaka att bästa sätt att spendera en sommarkväll i Tokyo måste vara att titta på fotboll. Jag insåg det iaf, Tikitaka inte då det enligt hörsägen var hans första fotbollsmatch att se live. En del vet inte vad de gått miste om här i livet. Hur som helst var det bara att ta tåget ut mot Choufu via det som säga vara världens mest trafikerade tågstation, Shinjuku eki, med närmare två miljoner resenärer dagligen. Vi lyckades dessutom fånga in rusningstrafiken, eller rasshuawa på ren japanska, alldeles ypperligt vilket innebar rejält trångt. Kortet under ger en fingervisning om folksamlingen, om ni lyckas slita blicken från Mr Tikitakas glada uppsyn d.v.s. Vi hade bestämt oss för att hålla på förortslaget Urawa Reds och därför bokat biljetter på deras sektion. Det visade sig vara ett bra val då Tokyofansen höll sig väldigt tysta under matchen medan The Red army skanderade "Ooooh, Urawa Reds, Urawa Reds" matchen igenom. Egentligen skanderade de Urawa Redsu eftersom japaner kan ha svårt med ord som slutar på konsonanter. De avslutade dock matchens sista femton minuter med en ramsa som gick "Oh! Oh! Oh! Ding-ding-dong, ding-ding-dong!". Tyvärr var det ingen som hängde på när jag försökte med klassiska ramsor som "Domarn har en etta på oddset!" eller "Spela fotboll bonnjävlar!". Den sanna läktarkulturen har ännu inte anlänt till Japan, det ska shintogudarna veta. Matchen då? 0-0 och ett riktigt sömnpiller vilket vara bra då jag behövde ett par timmars sömn innan CL-finalen och Kung Henriks Eriksgata.