Hektiska dagar

Fredag morgon kl 02.15:
"Martinsson, kan du komma till Köpenhamn på jobbintervju nästa vecka?"

Det var bara att tacka ja och invänta att tiderna skulle spikas. På onsdagen var det så dags för att ge sig iväg till Narita (Den internationella flygplatsen i Tokyo) men det kunde ha gått riktigt illa. Er man i Tokyo har nämligen en förkärlek för snooze-knappen (alla som har sett Seinfeld-avsnittet när Kramer har en maratonlöpare inkvarterad vet vad jag talar om). Kl 6.00 var uppstigningen inplanerad för färd ut mot risfältens och flygfotogensdoftens Narita. Tokyos näst värsta sjusovare vaknade dock inte förrän 8.00. Bara att hoppa in i första taxi till Shinagawa och turligt nog hann jag med ett Narita Express med ett par minuters marginal. Väl framme på Narita så hann jag precis checka in in bagaget. Hade jag varit ett par minuter senare på Shinagawa så hade flyget missats och mina anställningsmöjligheter hos den nordiska bankkoncernen hade varit tämligen minimala.

Väl i flygplanet kunde jag dock konstatera att min tur fortsatte. Jag slapp smackande Tanaka-san som granne utan det visade sig vara en japansk reseledare (Och eftersom någon garanterat ändå kommer att fråga, ja hon var snygg). Eftersom hon gillade både fotboll och resor (big surprise!) så tog det ett par timmar innan samtalsämnena tog slut. Blev då ett par timmars pluggande av japanska finansglosor (till ingen nytta då det visade sig att jeppen som intervjuade mig inte alls kunde japanska).

Väl framme i Köpenhamn så visade det sig att hotellet jag bokat in mig på låg i Köpenhamns red-light district. Jag kände mig smått malplacerad på torsdagsmorgonen då jag i kostym knatade iväg för intervjun. På kvällen blev det middag med Karro, världens näst bästa mattementor, som flyttat till den lilla sjöjungfruns stad för jobb på den stora nordiska bankkoncernen.

Under resterande tripp så hann jag med att besöka Tomas, LSIF:s näst hårdaste domare, i Malmö, pappa, Slobbo och CF i Stockholm samt Mr Haglund i Lund. I Lund stog dessutom det klassiska studentspexet Djinghis Khan på programmet. Mycket bra faktiskt! Fick för övrigt min väska kollad på Narita och tulltjänstemannen var hyfsat förbryllad inför mina två stockar snus. När det dock kom fram att jag gick på Todai så mjuknade han avsevärt... Jag ska testa det om jag nån gång hamnar i myndighetsbrydderi i Sverige, "Men jag har ju gått på LiTH..."

Väl tillbaka i Tokyo kan jag glädjas åt att det är lediga dagar så att jag kan jobba igen det plugg som jag missat under min tid i Skandinavien. Microekonomi, urk!! Någon, ge mig ett riktigt jobb!