The end is near

...på mer än ett sätt. Fyra matcher kvar av VM, två veckor kvar av Todai-studier och därmed också bara två veckor kvar av mitt liv i skolbänken som inleddes för snart 20 år sedan. Nostalgisk? Nej, just nu är det bara skönt att bli av med skiten. Efter att ha dunkat in mer eller mindre relevanta saker i skallen under två decennier så ska det bli riktigt skönt att få tillämpa en liten fraktion av det man faktiskt har lärt sig. Innan examen kan plockas ut så återstår ju dock ett litet projekt, det så kallade ex-jobbet som i mitt fall ska utföras vid den eminenta tyska banken Depfa och dess Tokyokontor. Ett halvår till i den japanska huvudstaden med andra ord, vilket förhoppningsvis leder till att min japanska förbättras ytterligare. Det känns dessutom lite häftigare att göra ex-jobbet i ett av världens viktigaste finansiella centra än på MAI i Linköping. Skillnaden må vara hårfin men den finns trots allt där. Innan japanska räntemarknaden ska modelleras så blir det en tripp hem till det sköna Sverige i augusti. Är det nån som befinner sig i Stockholmstrakten då och är sugen på en kaffe eller middag så hör av er till mig.

I övrigt så har det av förklarliga skäl blivit mycket sport på sistone. Efter att ha sett Sverige vika ner sig fullständigt mot Tyskland så har sökandet efter ett nytt favoritlag i VM pågått. Tyvärr har det visat sig att de lag jag har hållit på har åkt ut på snöpliga sätt (Schweiz, Argentina och England, den som ser den röda tråden vinner en påse med nattou-soppa). Nu är jag nöjd så länge inte tyskjävlarna vinner VM. Domarna har sannerligen varit på deras sida detta VM (inte för att Sverige hade spöat dem ändå) så därför håller jag på Italien i semin. Mångt och mycket efter att ha blivit helt begeistrad av Zambrottas insats mot Ukraina. Det ska trots allt bli rätt skönt när VM är över så att man ska ställa tillbaka dygnet normalt igen.

Igår följde jag med svensk kolonins största Hanshin-fan, Tomotaka för att se hans idoler möta Giants i Tokyo Dome. Efter att Hanshin hade piskat Giants rumpa med 11-0 på fredagen så var Tiki naturligtvis hoppfull om ytterligare en seger. Det visade sig dock bli jobbigare denna gång och Hanshin fick pisk med 4-2. Mr Tiki försöker dock hålla skenet uppe med tveksamt resultat. Med på matchen var också Aoi-chan, alias Ms Memeshii, Tikis polare Mika (26 bast och hemmafru!), Björn (en klasskompis från Linkan som just anlänt i Tokyo för ex-jobbsskrivande med Mr Tiki) samt Björns flickvän Toyomi.

Kvällen avslutades på Zest i Ebisu där baseballbesökarna samt ytterligare ett gäng tappra själar samlades för att se stackars England få pisk på straffar av Portugal.

Om två veckor kickar dessutom den japanska innebandyligan igång. Jag, Tiki och Petter som pluggar i Saitama spelar alla i det eminenta laget Shooting Star. Laget kom nia i den japanska ligan förra säsongen men med nyförvärven hoppas laget på en placering bland de åtta första vilket innebär att man får lira en cup i december. Laget består av ett gäng riktigt sköna japaner vars medelålder ligger runt 30 skulle jag tro. Ett antal av lirarna har tidigare spelat i det japanska landslaget men har på ålderns höst samlats i Shooting. Första femman verkar ta form med undertecknad och Mr Tiki som elaka jävlar på backen. Petter, Oyama-san (som jobbar på pachinkohall) samt Suzuki (som alltid lirar i Sverigetröja och faktiskt kan göra zorro-finter!) i kedjan. Det ser ut att bli en vinnande kombination. Är det nån som råkar befinna sig i Tokyo-trakten den 16:e så spelas premiärmatchen i Hachi-Oji kl 10:50 mot ROV.