Unihockey

Igår var det äntligen dags för min japanska innebandypremiär. Bara att ta Keiosen från Shinjuku som var så trångt att morgonavgångarna på Nanbokusen framstog som Stortorget i Katrineholm en tisdagsförmiddag. Efter en lång tripp västerut så anlände jag och Aoi på en "landsbygdsstation" där vi blev upphämtade av en snubbe i laget. Väl framme i hallen, en fräsch men snorkall mellanstadieskola, väntade ett gäng japaner som onekligen verkade intresserade av att ha en suedenjin att lira bandy med. Efter lite presentation och den sedvanliga Todaireaktionen, "Eeeeeeh!! Sugoi!!" (Ja, jag är skittrött på att uppfattas som toksmart, meganörd och halv-alien varje gång jag nämner mitt universitet), var det dags för lite övningar. Ganska simpla passnings och överlappsgrejer vilket passade mig fint då jag inte lirat sen LSIF-finalen i mixed i våras. Märkligast var dock en övning när man skulle slå höjdbollar mot mittlinjen där en lagkamrat skulle slå tillbaka bollen. Kändes ganska meningslöst.

Efter övningarna var det tvåmål som gällde. Laguppdelningsmetoden skiljde sig lite från det svenska slänga-ut-västar-på-måfå. Här var det en form av sten-sax-påse som gällde, dock utan sax. Man körde det tills lika många hade sten som påse, de som hade samma fick helt sonika hamna i samma lag. Reglerna var också lite annorlunda mot de svenska vilket ställde till en del problem för mig, inget spel med fötterna och man fick inte heller ta ner bollen över midjan. Blev avblåst en hel del gånger... Kommer väl ta ett par veckor att lära den gamla hunden att sitta. En till sak som ställde till det var att målvakten inte fladdrade runt på knäna utan liknade mer en hockeymålis med klubba. Kvalitén då? Jo, tydligen var två av lirarna japanska landslagsspelare, en tjej och en kille (unihockey liras tydligen som mixed) och flera av de andra var ganska duktiga. Ett par av killarna och iaf två av tjejerna hade lätt tagit en plats i Alla talars förstafemma. Taktien påminde tyvärr oroväckande mycket om Lithe Vilses, tjonga och spring, dock med betydligt färre slag och lite större tekniskt kunnande. De verkade inte direkt gilla när jag försökte lugna ner spelet lite från backplats... Efter träningen bjöds det på bönsoppa med riskakor, mochi, i. Smakade sådär men det var bara att hålla minen och se glad ut. Efter träning blev jag skjutsad hem då tågen slutat gå, riktigt sjyst att köra 40 minuter enkel resa för min skull.