- Dagligen svurit över regnet i Dublin
- Haft bröderna B på besök där höjdpunkten ironiskt nog var en match mellan Sverige och vårt kära grannland betraktad på en australiensisk bar (då byttes även Guinnessen ut mot Fosters)
- Besökt min farbror och faster på ön till öster. Där var det i alla fall solsken! Förutom trevligt sällskap så bjöds det även på svenskt bryggkaffe. Trippens höjdpunkt i dryckesväg
- Väntat på en försenad Ryanair flight
- Haft besök från ett örike ännu längre österut och bjudit på delikatesser från den Martinssonska matlagningsskolan, framförallt bestående av pasta i olika former...
- Svurit ännu mer över regnet...
- Ätit sushi. Den bästa utanför Japan. Klart bra fisk, riset var det dock inte toppkvalitét på. Man kan ju annars tycka att det inte ska vara så svårt att koka ris. Restaurangen sålde till min stora glädje oolong-te! Gott men dyrt
- Druckit en och annan Guinness med diverse besökare
- Varit avundsjuk på alla i Sverige som berättat om strålande solsken
- Fått reda på att lägenheten jag ville ha i Tokyo redan var tagen
- Sabbat mitt SIM-kort till mobilen
- Vunnit 200 spänn på att Real Madrid vann ligan, Ruud, allt är förlåtet... NOT!
- Hört Mourinho säga att Spurs kan fightas om titeln
- Druckit ytterligare en Gunness på Messrs
- Insett att Spurs nog kommer elva nästa säsong
- Drömt mardrömmar om att Berbatov spelar i ManU nästa säsong
- Återfått min skönsömn då grannen gett fan i att spela techno
- Undrat om en BBQ med jobbet kan slå en midsommarfest på landet
- Svurit över den starka svenska kronan
- Varit på firmafest
- Läst att Henry lämnar Arsenal
- Hört "Boten Anna" på tidigare nämnd firmafest
- Tänkt att Spurs nog kommer tia trots allt
- Längtat till nästa säsong av PL...
Visar inlägg med etikett personligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett personligt. Visa alla inlägg
torsdag, juni 21, 2007
Längesen vi sågs
Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen men i ärlighetens namn så har inte så mycket hänt. De senaste veckorna kan snabbt sammanfattas med att jag
måndag, februari 26, 2007
The chaos
Äntligen (nåja) hemma i Sverige igen. På fredag vankas det ex-jobbsframläggning och en sisådär 6,5 år i eftergymnasiellutbildning kan läggas till handlingarna. Visserligen återstår två härliga tentor i japanska men efter 1,5 år i den kejserliga huvudstaden så borde de inte vålla alltför hemska problem.
Trippen började i fredags eftermiddag då jag efter en del "hejdå"och "ses snart igen" från kollegorna på Depfa tog en taxi till Shinagawa. Naturligtvis hade er man i Tokyo varken kollat upp när sista Narita expresståget lämnade och att det faktiskt är rusningstrafik i Tokyo kl 19.30. Resultatet: Jag missar sista N ex tåget med sisådär 3 minuter. Det blir Yamanote upp till Nippori istället vilket men stor resväska inte är det bekvämaste man kan utsätta sig för. Väl vid Nippori visar det sig att Skylinern ut till Narita också slutat gå för dagen... Efter tre olika lokaltåg och 2,5 h senare anländer jag dock. Småsliten så frågar jag ett gäng poliser om vägen till busstationen, "Haha, det här är under jord, det finns ingen busshållsplats" svarar han... lagom road och skjortan genomsvett så överväger jag att slänga ur mig en harang. Idén försvinner dock snabbt, 7 poliser mot en tanig gaijin, jag bedömer chanserna som små. Jag får dock iväg en kommentar och de andra poliserna börja smått häckla sin kollega, Martinsson-Snuten 1-1...
I Paris är allt kaos (igen). Never again Air France... never again, never again... Visserligen blir man rätt skadad av att bo i Japan, mina krav på servicenivå och bemötande har nog tiofaldigads under tiden i Tokyo, men Charles de Gaulle är ett skämt till flygplats.
Hur som helst så är det kul att se lite snö och äta riktig potatis igen. Den 1:a april är det landbyte igen. Tre månader samt en och annan Guiness på Irland är inplanerade.
Förresten så har jag inte kommenterat detta. Fruktansvärt bra! Helt rätt att premiera "riktiga" ämnen samt inte låta folk med IG i kärnämnen komma in på högskolan. Efter sossarnas totalt misslyckade utbildningspolitik så känns det skönt att Leijonborg & co tar tag i det hela.
Trippen började i fredags eftermiddag då jag efter en del "hejdå"och "ses snart igen" från kollegorna på Depfa tog en taxi till Shinagawa. Naturligtvis hade er man i Tokyo varken kollat upp när sista Narita expresståget lämnade och att det faktiskt är rusningstrafik i Tokyo kl 19.30. Resultatet: Jag missar sista N ex tåget med sisådär 3 minuter. Det blir Yamanote upp till Nippori istället vilket men stor resväska inte är det bekvämaste man kan utsätta sig för. Väl vid Nippori visar det sig att Skylinern ut till Narita också slutat gå för dagen... Efter tre olika lokaltåg och 2,5 h senare anländer jag dock. Småsliten så frågar jag ett gäng poliser om vägen till busstationen, "Haha, det här är under jord, det finns ingen busshållsplats" svarar han... lagom road och skjortan genomsvett så överväger jag att slänga ur mig en harang. Idén försvinner dock snabbt, 7 poliser mot en tanig gaijin, jag bedömer chanserna som små. Jag får dock iväg en kommentar och de andra poliserna börja smått häckla sin kollega, Martinsson-Snuten 1-1...
I Paris är allt kaos (igen). Never again Air France... never again, never again... Visserligen blir man rätt skadad av att bo i Japan, mina krav på servicenivå och bemötande har nog tiofaldigads under tiden i Tokyo, men Charles de Gaulle är ett skämt till flygplats.
Hur som helst så är det kul att se lite snö och äta riktig potatis igen. Den 1:a april är det landbyte igen. Tre månader samt en och annan Guiness på Irland är inplanerade.
Förresten så har jag inte kommenterat detta. Fruktansvärt bra! Helt rätt att premiera "riktiga" ämnen samt inte låta folk med IG i kärnämnen komma in på högskolan. Efter sossarnas totalt misslyckade utbildningspolitik så känns det skönt att Leijonborg & co tar tag i det hela.
Etiketter:
Japan,
observationer,
personligt,
resor,
Sverige
tisdag, januari 23, 2007
Åldersnoja?
Reagerade idag när jag läste en artikel, "Klubben XX köper den 28-årige spelaren YY". Min första tanke var; "Vad ska de med en sån gammal snubbe till?". Den andra tanken var; "Jag är ju snart så gammal...". Hur kunde tiden gå så snabbt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)