Japanska regler...

Jag verkar ha tur med mina grannar. I Dublin hade jag en granne ovanför som gillade att spela technomusik vid udda tidpunkter (läs kl 05.00 på söndagsmornar, 07.00 vissa andra mornar). Häromveckan lirade min japanske granne nån dunka-dunka-dynga och eftersom jag är en erfarenhet rikare så mailade jag min hyresvärd om problemet. Med japansk effektivitet så kom ett brev i brevlådan (samma dag) om att det ska vara tyst i huset 23.00.

Idag kom jag hem från gymmet 22.30 och dunka-dunkat var i full gång. Lyckligtvis (av en mängd anledningar varav rå fisk bara är en) bor jag inte i Dublin utan i Tokyo. När jag såg ännu en sömnlös natt framför mig så prick 23.00. Tyst, shizuka, quiet, silence, Ruhe... magi! I Japan är en regel är en regel är en regel... skillnaden mellan ett regelbaserat samhälle och ett principbaserat samhälle visar sig igen. Ibland har det sina första alternativet sina fördelar...

För folk som inte gillar sushi

Det är omöjligt att inte gilla den här iaf...

Längesen vi sågs

Det var ett tag sen jag skrev ett inlägg här på bloggen. Inga ursäkter, det ska bli bättring.

Det har varit "snökaos" i Tokyo. Häromveckan snöade det en hel del vilket ledde till en del problem för er man i den kejserliga huvudstaden. Kaos på tunnelbanan när undertecknad skulle ta sig till jobbet. Linjen jag åker börjar ovan jord och drabbades därför att snöovädret. Flera tåg var mäkitigt försenade (15 minuter!!) och andra helt enkelt inställda (SL är nästan helt förlåtna). Det roligaste är dock japanernas beteende under dessa omständigheter. Trots att de vet att det två minuter senare kommer ett helt tomt (varannat tåg börjar på min station) så förösker de trycka sig in i ett redan knökfullt tåg. I mångt och mycket påminner det om spelet Lemmings jag spelade när jag var yngre och åkte tunnelbana en gång om året eller så... Bildbevis taget från lägenheten nedan,


Förutom att alla kollegor påpekar att man borde känna sig hemma i snön, "Det är ju som Sverige!!" utbriste flera av dem, så är det intressant att observera japanska personer av kvinnligt kön. Upp till en viss ålder verkar de helt immuna mot kyla. Samma kort-korta kjolar som under sommarmånaderna och inte en antydan till att det skulle vara kallt förutom halsduken från Burberry. Sen, nånstans i (jag tippar) 30-årsåldern slår det om totalt. De är klädda som för en expedition till Arktis och sitter med filtar för att värma sig på kontoret fast AC:n jobbar på närmare 30 C än 20 dito...

Andra nyheter är att man har bestämt sig för att förbjuda turister på fiskmarknaden i Tsukiji. Vill man komma dit så måste man ansöka i förväg. Med japansk logik så har man dock beslutat att släppa in turister som inte är medvetna om ansökningsförfarandet. Det lönar sig att spela dum utlänning ibland...

The chaos

Äntligen (nåja) hemma i Sverige igen. På fredag vankas det ex-jobbsframläggning och en sisådär 6,5 år i eftergymnasiellutbildning kan läggas till handlingarna. Visserligen återstår två härliga tentor i japanska men efter 1,5 år i den kejserliga huvudstaden så borde de inte vålla alltför hemska problem.

Trippen började i fredags eftermiddag då jag efter en del "hejdå"och "ses snart igen" från kollegorna på Depfa tog en taxi till Shinagawa. Naturligtvis hade er man i Tokyo varken kollat upp när sista Narita expresståget lämnade och att det faktiskt är rusningstrafik i Tokyo kl 19.30. Resultatet: Jag missar sista N ex tåget med sisådär 3 minuter. Det blir Yamanote upp till Nippori istället vilket men stor resväska inte är det bekvämaste man kan utsätta sig för. Väl vid Nippori visar det sig att Skylinern ut till Narita också slutat gå för dagen... Efter tre olika lokaltåg och 2,5 h senare anländer jag dock. Småsliten så frågar jag ett gäng poliser om vägen till busstationen, "Haha, det här är under jord, det finns ingen busshållsplats" svarar han... lagom road och skjortan genomsvett så överväger jag att slänga ur mig en harang. Idén försvinner dock snabbt, 7 poliser mot en tanig gaijin, jag bedömer chanserna som små. Jag får dock iväg en kommentar och de andra poliserna börja smått häckla sin kollega, Martinsson-Snuten 1-1...

I Paris är allt kaos (igen). Never again Air France... never again, never again... Visserligen blir man rätt skadad av att bo i Japan, mina krav på servicenivå och bemötande har nog tiofaldigads under tiden i Tokyo, men Charles de Gaulle är ett skämt till flygplats.

Hur som helst så är det kul att se lite snö och äta riktig potatis igen. Den 1:a april är det landbyte igen. Tre månader samt en och annan Guiness på Irland är inplanerade.

Förresten så har jag inte kommenterat detta. Fruktansvärt bra! Helt rätt att premiera "riktiga" ämnen samt inte låta folk med IG i kärnämnen komma in på högskolan. Efter sossarnas totalt misslyckade utbildningspolitik så känns det skönt att Leijonborg & co tar tag i det hela.

Det är de små skillnaderna som gör det

Hade igår en tillställning på klassiska Zest i Ebisu för att fira av min 28:e födelsedag. Inte mycket att fira egentligen men Tiki och Björn ställde plikttroget upp tillsammans med ett par japanska kompisar. Förutom diskussioner var i Tokyo man ska bo, Ebisu is the place om nån frågar mig, så kom ett par små skillnader upp i tankesätt mellan folken. Japanskorna försökte förklara att diskborstar minsann skadar proslin medan svenskarna hävdade att det är jäkligt äckligt att stoppa ner en svamp i dricksglaset och kladda ner händerna. Japanskorna konstaterade också att det skulle bli svårt att bo ihop med en svensk "de vill ju ha det så jävla kallt inomhus" samtidigt baklagade de sig över svenskarnas ovilja att dela på maten på restaurang. I Japan så beställer man (på traditionella restauranger iaf) nämligen in en massa smårätter som alla sen delar på. I Sverige ska var och en beställa så man kan betala exakt för det man har ätit, man ska ju inte snylta på nån annan. Det är ok att göra det med Tiki (eller nån annan som äter hyfsade mängder) som jag känner väl och som käkar lika mycket men det känns jäkligt fjantigt om nån anorektiskt japansk tjej ska behöva betala halva notan efter att ha stoppat i sig två bönor och blivit fnittrig efter en GT. Sen har japanerna inte heller fattat att varmvatten tvättar kläder bättre en iskallt vatten... men det är en helt annan femma. Enligt en kollega finns det varmvattenstvättmaskiner (långt ord) i Japan för han säger att han äger en. Det återstår att se då jag om ett halvår febrilt kommer att leta efter en.

The heat

Av nån outgrundlig anledning så har japaner en förkärlek att överallt dra upp värmen över det hanterbara. På Todai stod AC:n på 29 grader och på kontoret ligger den på 24 vilket visserligen är behagligare men ändå inte i de 20-21 som jag skulle föredra. I shoppingcenter och liknande så drar de också upp värmen till temperaturer som får en att tro att man har hamnat i en finsk bastu. På tunnelbanan vet jag inte riktigt om värmen beror på mängden männsikor eller om det är för att de har sätesuppvärmare på med högsta effekt, trots att folk är fullt påklädda i vinterskrud. Kanske beror det på att husen är så taskigt isolerade så man måste kompenser för att dygnsmedeltemperaturen ska hamna på en behaglig nivå... Allt snack om "cool biz" (statlig kampanj som förordar att man bär en cardigan eller väst under kavajen så att temperaturen på kontoren kan sänkas) verkar ha gått obemärkt förbi även om man borde spara stora pengar på att dra ner värmen ett par grader. Men vad vet jag, i japanernas ögon så kommer jag från ett land endast bestående av is och snö...

Årshets i Japan

Det är på våren det händer i Japan. Den första april varje år så börjar en ny uppsättning av utexaminerade studenter på sina nya jobb. Jajamen, alla börjar samtidigt. Kanske inte på exakt samma dag men nästintill. På så sätt kan företagen streamlina, som det så vackert heter på ny-svenska, sin traineeutbildning. Skolåret börjar också i april och det funkar inte som i Sverige att det är kalenderåret som man går efter utan den faktiska åldern. Då skolan i Japan är väldigt seriös redan från unga år så försöker föräldrar få sina barn att födas i april eller maj så att de på så sätt ska få ett försprång mot sina klasskamrater. Ett barn som är ett år äldre är ju också ett år smartare är logiken.

På bostads- och arbetsmarknaderna är det också turbulent under våren. Efter att vinterns bonus delats ut i februari så är det många som flyttar (de som fått bra bonus) eller byter jobb (de som inte fått så bra bonus). Det gör att fastighetsmäklarna (man går via en mäklare här när man ska skaffa en lägenhet istället för att gå till bostadsägaren direkt, anledningen är att väldigt många hus ägs av privatpersoner) och rekryteringsfirmorna har bråda tider. Under resten av året är det svårt för den gemene japanen att byta jobb så till byta-jobb-veckan i april öppnas alla dammluckor fullt ut. Det är inte heller en helt ovanlig fråga, "Jaha, ska du byta jobb i april?" (Att skriva sitt ex-jobb på ett företag existerar inte i Japan så folk i allmänhet tror att man är anställd.) För att för 111:e gången slippa förklara att man kan skriva ex-jobb på ett företag istället för att göra nån meningslös akademisk studie som ens professor bett om så brukar jag säga att jag jobbar. Det är heller inte helt ovanligt att man går till en konslut för att få reda på sitt "marknadsvärde". Konsulten tittar på vilken erfarenhet, utbildning och kunskap man har och uppskattar därefter vilken lön som är marknadsmässig. Det vore faktiskt lite kul att ta reda på hur mycket man är "värd"... Det tråkiga vore väl dock om det är lägre än vad man själv tycker... så jag tror jag skippar att ta reda på det.

För övrigt vill jag igen slå ett slag för Världens modernaste land på SVT, vilket underbart program! Den bästa SVT produktionen på mycket mycket länge.

Mer parkering

Kikade runt på nätet efter lägenheter i Tokyo. Stötte på en för 200,000 yen i månaden. De hade en parkering också. Den kostade 55,000 yen (drygt 3,000 kr) i månaden. Priserna är inte att leka med här... Men att parkeringen ligger på nästan 30% av hyran... Vad kan det vara i Sverige? 10%? Jag fattar att folk drar sig för att skaffa bil här.

Ad-hoc kommentar:
Stötte på en annan lya där parkeringen kostade 65,000 yen!

Skön parkering

Hur fan fick de in bilen? Det undrar jag varje morgon...

Jul i Japan

"I Japan firar de väl inte jul?" Det har varit den stående kommentaren när jag berättat att jag ska spendera högtiden i landet i öst. Man firar ju inte direkt Jesu födelse men det kan väl knappast många beskyllas för i Sverige heller. Varuhusen fylls dock med julgranar och julmusik, Wham verkar man inte komma undan nånstans tydligen. Fyfan! Området där jag bor är så julpyntat att folk från halva Tokyo vallfärdar dit för att titta på "julgranarna". Istället för att spendera julafton med familjen så är det med pojkvän/flickvän som gäller i Japan. Då den som får spendera julafton på egen hand enligt ryktet betraktas som en loser så pågår en hiskelig hetsjakt efter partner tiden innan jul. Japan är ju extremt trångbott (många "arbetare" i min ålder bor t.o.m. kvar hos sina föräldrar, hemska tanke...) vilket kanske de flesta känner till och eftersom julafton helst ska avslutas med någon form av "vuxenmys" så är de flesta hotellrum fullbokade vilket en kollega fick erfara. Han hade tänkt att ta en tripp till Kyoto under helgen men fick snabbt ställa in den då det visade sig omöjligt att hitta ett ledigt hotellrum.

Min jul då? Dagen inleddes med en jakt på pepparkakor, enligt ryktet så skulle det finnas en affär som sålde läckerheterna men jag fick tyvärr nöja mig med ett paket Leksandsknäcke. Det är ju knaprigt iaf...Det är min tredje jul utan köttbullar och sill med familjen. Under den första, i lumpen, fanns dock sill och Janssons. Under den andra, på Samoa, fanns varken sill eller köttbullar men däremot en sjuttis Skåne. Den här gången fanns både sill och Skåne att tillgå så det var på det hela taget en lyckad kväll. Jag var fortfarande mätt när jag traskade till tunnelbanan för att åka till (ex-)jobbet (vem fan ex-jobbar på juldagen när man kan hänga på Safiren i metropolen?) på juldagsmorgonen. Tyvärr visade den sig vara lika full med folk som vanligt...

Paris syndromet

Reuters rapporterar om att flera japanska turister som besökt Paris drabbats av depressioner. Anledningen är att japanerna, främst kvinnor, har en romantisk och utopisk bild av Paris som en stad där alla är vackra och bär Louis Vuitton-kläder (Är det vad de är ute efter så kan de i min mening lika gärna stanna i Tokyo). När de möts av ett skitigt och ogästvänligt Paris så slår det bakut för japanerna. Fenomenet har blivit så vanligt att det har fått ett namn, "Parissyndromet".

Det rapporteras även om japanskor trots besvikelsen vägrar åka tillbaka till Japan och istället fortsätter jakten på "det sanna Paris".

Artikeln finns här.

The perks in Japan

Nu har tyfonsäsongen börjat i Japan. Ja, enligt min kollega på revision så är det inte officiellt tyfonsäsong än men med tanke på regn och vindstyrkan igår så tycker jag dock att jag med gott mod kan kalla det tyfonsäsong. Idag skiner dock solen på den japanska huvudstaden och det är bara att ta tag i de typiska lördagsbestyren. Ett av dessa är att hämta upp en och lämna en uppsättning skjortor hos den lokala tvättanten. Av nån anledning så drivs alla kuriningu, alltså tvättinrättningar, av små gamla japanska tanter. Dessa tanter är mina idoler. Skjortan kommer tillbaka som ny efter en vända hos tvättanten. Soya på ärmen från senaste besöket hos din lokala sushigubbe? No problems! Läppstift på kragen? Det fixar tvättanten också. En trasig knapp? När skjortan återkommer i din ägo så är alla knappar hela och fina. För 15 spänn så är din skjorta som ny. Vardagslyx när den är som bäst. Och folk undrar varför jag gillar Japan...