The chaos

Äntligen (nåja) hemma i Sverige igen. På fredag vankas det ex-jobbsframläggning och en sisådär 6,5 år i eftergymnasiellutbildning kan läggas till handlingarna. Visserligen återstår två härliga tentor i japanska men efter 1,5 år i den kejserliga huvudstaden så borde de inte vålla alltför hemska problem.

Trippen började i fredags eftermiddag då jag efter en del "hejdå"och "ses snart igen" från kollegorna på Depfa tog en taxi till Shinagawa. Naturligtvis hade er man i Tokyo varken kollat upp när sista Narita expresståget lämnade och att det faktiskt är rusningstrafik i Tokyo kl 19.30. Resultatet: Jag missar sista N ex tåget med sisådär 3 minuter. Det blir Yamanote upp till Nippori istället vilket men stor resväska inte är det bekvämaste man kan utsätta sig för. Väl vid Nippori visar det sig att Skylinern ut till Narita också slutat gå för dagen... Efter tre olika lokaltåg och 2,5 h senare anländer jag dock. Småsliten så frågar jag ett gäng poliser om vägen till busstationen, "Haha, det här är under jord, det finns ingen busshållsplats" svarar han... lagom road och skjortan genomsvett så överväger jag att slänga ur mig en harang. Idén försvinner dock snabbt, 7 poliser mot en tanig gaijin, jag bedömer chanserna som små. Jag får dock iväg en kommentar och de andra poliserna börja smått häckla sin kollega, Martinsson-Snuten 1-1...

I Paris är allt kaos (igen). Never again Air France... never again, never again... Visserligen blir man rätt skadad av att bo i Japan, mina krav på servicenivå och bemötande har nog tiofaldigads under tiden i Tokyo, men Charles de Gaulle är ett skämt till flygplats.

Hur som helst så är det kul att se lite snö och äta riktig potatis igen. Den 1:a april är det landbyte igen. Tre månader samt en och annan Guiness på Irland är inplanerade.

Förresten så har jag inte kommenterat detta. Fruktansvärt bra! Helt rätt att premiera "riktiga" ämnen samt inte låta folk med IG i kärnämnen komma in på högskolan. Efter sossarnas totalt misslyckade utbildningspolitik så känns det skönt att Leijonborg & co tar tag i det hela.

Längtan skala 3:1

Nu var det ett tag sen den kära bloggen uppdaterades. Till sorg för vissa men säkerligen också till viss glädje, "den som väntar på nåt gott" brukar det ju heta.

Hade under två veckor besök av Köpenhamns snyggaste svenska, Karro. Jag passade då på att ta en semester från ex-jobbandet och istället ta en tur till Kyoto. Kyoto är väl i Sverige mest känt för protokollet som bär stadens namn och som det tjafsas om här och var. Detta var dock inte vår anledning för trippen utan för att insupa kulturen där. I Kyoto finns nämligen ett gammalt Shogun-slott, geishor samt massor av tempel. Inte heller att förglömma; nåt mysko godis (som enligt mig och Karro smakade skit för att tala ren svenska) som enligt japanerna ska vara en riktig delikatess (Shou-ro heter hemskheten och införskaffas på Matsuba-ya om nån vill testa, hur som helst så är ni varnade.)

Några bilder från trippen

I övrigt så har det varit lugnt i Tokyo på sistone, inga jordbävningar, inga Nordkoreanska missiler och inga spektakulära uttalanden från PM Abe. Det har blivit lite kyligt (vilket medför att man ser Mt Fuji från kontoret...) men lyckligtvis nog verkar mina nya lya hålla värmen bättre än korridorsrummet på Todai. Hur som helst så är det inte utan att jag längtar efter att kunna byta upp mina 20 kvm mot det dubbla... borde möjliggöras av den kommande transitionen från bidragstagare till löntagare, de bisarra hyrorna i Tokyo till trots.

I övrigt så är det inte lätt för själen att hålla på Tottenham i dessa dagar, först spelar de röven av Chelsea för att en vecka senare få pisk av Reading, Reading!!!